Party!
Fortsättning följer...
jippijey!
- En liten Mik har anlänt till London
- Vi har fått internet hemma så snart kan jag skypa utan fulla pubbgäster i bakgrunden
- Det är fredag imorgon
- Det har inte regnat sedan förra veckan
- Mik har tagit med sig massor av saknade saker, favoritgardinerna made my day!
godnatt!
En dag i Sofias nya liv
Hon stressar upp, hoppar i en proper outfit, sminkar sig så mycket hon hinner och säger hejdå till Ladi innan hon går.
Med aningens för mycket kaffe i magen powerwalkar hon iväg till tågstationen med BBC News i öronen och ställer sig vant att invänta tåget. Hela tågresan blickar hon sedan ut över de engelska åkrarna, lyssnar på musik och försöker undvika att somna.
Efter även en snurrig bussresa med Tuibussen befinner hon sig på Wigmore House i andra änden av flygplatsområdet. Byggnaden ser ut att vara byggd på sjuttiotalet men inuti är allting nytt. Hundratals människor sitter timme efter timme och knappar på datorer och pratar i telefon i detta hus, även en liten Sofia. Minst varje timme ska det drickas te ur tuikoppar, men Sofia dricker hellre kaffe. På Tui tycker de om att jobba så mycket att det enbart tas en femtonminuterslunch någon gång efter klockan ett.
När det är dags för hemresa är inte Sofia så trött längre utan sitter helst och pluggar in holidays hela tågresan tillbaka och tänker för mycket på allt, huvudet snurrar. Hemma lagar hon middag, pratar med Ladi, går iväg till pubben för internet och socialisering och somnar sedan alldeles tröttis i hennes underbara rum.
Intressant
Mardrömmar
Varför spökar det alltid i mitt huvud när jag sover?
Nu senaste veckan en mild version mardröm men ändå ganska störande.
Jag drömmer att jag vaknar av att klockan är halv elva och att jag försovit mig till jobbet och så får jag en sånn ångest att jag vaknar på riktigt och vill gråta. Detta händer två gånger per natt.
Ibland skrattar jag åt mig själv och mina alla rädslor. Vad är det värsta som kan hända liksom? Att jag faktiskt försover mig på riktigt? Så farligt skulle det ju inte vara ju.. :)
The Notting Hill Carnival
Några öl och en massa nya människor senare bestämdes det sen att vi skulle GÅ til karnevalen. Vi var ett gäng på tjugo ganska galna människor som barhoppade och sjöng oss fram genom Londons gator. Ibland stannade vi och köpte godis, ibland stannade vi och köpte öl.
När vi kom fram till Kensal Green kom vi in på festivalområdet. Helt sinnessjukt galet! Människor precis överallt, det spelades reggae och soca music överallt, kvinnor i karibiska karnevalkläder och hattar. Det dansades på gatan, det åkte förbi flak med reggaes som ropade ya man. Hysteriskt!
Mindre än trettio roliga minuter senare var lilla jag borttappad i folkmassorna. Jag ringde Ladi och Ali, förstod att jag behövde hitta till Portobello Road. Jag frågade poliser i varje korsning och började få panik. Allting var labyrintiskt, det var kö för att komma fram, det gick nästan inte att ringa och jag var den enda blonda ensamma. Varenda tunnelbanestation jag hittade till var stängd, det fanns inga bussar och det skrek om musiken. Området var enormt. Efter mer än en timmes febrilt letande hittade jag tillslut en alternativ hemväg och åkte till Kilburn och åt middag på Nandos med vänner.
What a day!
Nu kan jag äntligen dricka AW öl med gott samvete!
Några timmar, öl och pizzaslice senare var jag dock ready to go. Vi klädde vi upp oss i klänningar och högklackat och gjorde världens entré på puben dit vi vanligen går iklädda sunk eller jobbkläder. Helgen till ära har vi besök av vår vän Sinnead från Dublin som vi lärde känna när vi bodde i Nice. Det blev en mycket social kväll och vi pratade med fransmän, italienare, lite random engelsmän och två lite läskiga albaner. Efter tio minuters prat med den ena albanen insåg jag att jag tyvärr inte orkade konversera med en svintråkig rörmokare på taskig engelska och dissade honom. Hela kvällen stod sedan han och hans vän fem meter ifrån oss och stirrade. Hemskt! Vi skulle tillsammans med några argentinska tonåringar gå iväg på efterfest till en engelsman men Ladi upptäckte plötsligt att hennes mobil var stulen. Drama queen!
Några av de jag saknar allra mest!
Beccis, Mik och lilla Mårran direkt från skype och köket hemma. Länge leve skype!
Är helt totalt slut i huvet.
Dagen har varit jobbig med mycket problem angående Cuba, training på change control department som tar hand om oförutsedda händelser och massa excelark och siffror. Även fast jag svepte kaffe ur min fina Tui-kopp blev jag så tröttis!
För att välkomna oss nya gick hela product department på lunch utanför kontoret. Jag socialiserade med två trevliga herrar från shorthaul teamet och åt en underbar pasta. När jag kom hem från jobbet doftade hela huset av nybakat bröd som Ladi bakat, mys att slippa bo ensam!
Bilder
1. Oxford Street i spöregn
2. Fred och jag på puben
3. Mitt rum (dålig bild)
4. Jag med min dator på puben som varje dag
5. Min fina säkerhetsbadge
Äventyr bland hangarerna
Idag på lunchen gav jag mig iväg på jakt efter ett superviktigt Luton Airport staff discount card som kommer spara mig tusentals pengisar på tågbiljetter. Tillsammans med Carl och Anna, två nya som jobbar med midhaul destinations, satte jag mig på personalbussen och vi åkte runt runt runt på flygplatsområdet, det är så stort att jag aldrig ens skymtat en terminal eller en resenär.
När bussen stannade var vi in the middle of nowhere, flygplan susade ovanför våra huvuden konstant och jag mådde illa efter alla roundabouts. Efter en noggrann beskrivning av vår personalbusschaufför hittade vi tillslut det lilla kontoret, fick bli fotade med hjälp av skenet från en ficklampa och kunde gå tillbaka till jobbet med varsitt nytt plastkort i handen. Ganska najs att räknas som airport staff även fast jag inte ens sett en flygplats!
Bank Holiday
På jobbet hade de ganska kul åt att lilla jag inte hade någon aning om att det är bank holiday på måndag, vi är lediga! Tänkte nästan för en halvsekund att jag skulle åka hem över helgen men nejnej, det är alldeles för tidigt och jag vet ju att ni mår bra utan mig.
Istället - festival i Notting Hill! Mer info kommer...
Fel UK nummer
Det ska istället vara
+447849042440
The New Product Assistant
Namn, datorsystem, ansvarsområden, destinationer, siffror, rutiner, tågtider, dresscodes och när det är teatime!
Jag har ägnat sjukt mycket tid åt att plugga in resebroschyrer vilket e ganska najs.
Kontoret är enormt, som en labyrint, och om man inte tar med sig sin säkerhetsbadge kommer man inte ens ut från toaletterna.
Snurr snurr i huvudet!
Shepherd's Pie
Jag hade fasat för dagen jag skulle bli serverad Shepherd's Pie på jobbet.
Det blev redan idag, dag två.
Jag förklarade för mitt söta longhaulteam att jag helst äter fullkornspasta och grönsaker till lunch så de visade mig lyckligtvis till salladsbuffén i andra delen av lunchrestaurangen så jag blev mätt och nöjd.
Vissa kulturkrockar tänker jag faktiskt inte ens försöka vänja mig vid...
Förvirrade Sofia
Idag när jag skulle åka hem från jobbet pratade jag med mamma och pappa samtidigt som jag skulle klura ut vilket tåg som gick hem. Jag hoppade på ett som verkade vara bra och tänkte inte mer på det. Jag tyckte det däremot var lite märkligt när tåget inte alls bromsade in när det närmade sig West Hampstead och plötsligt svischade stationen bara förbi framför mina ögon. Tydligen tillhörde min station inte rutten. :(
Jag fick åka ända in till stan och vända och trängas med londoners som skulle hem från stan, illa!
Jag har klippt mig och skaffat mig ett jobb!!
Jag vaknade en gång i timmen inatt av mardrömmar om att jag skulle försova mig till min första arbetsdag och inte gjorde det bättre att jag var helt ensam i vårt lilla hus. Hade också ångest över om jag verkligen hade fattat rätt beslut att komma hit.
På Tui blev jag varmt välkomnad av min manager Lisa och fick mitt alldeles egna skrivbord. Hela dagen har varit över förväntan! Känner mig helt snurrig av alla människor jag hälsat på och all information jag fått, ska nog fokusera på att minnas namnen på de i vårt lilla longhaul team först.
Jag och Lisa är ansvariga över endast två länder, men med ungefär tre destinationer i varje land och kanske femton hotell på varje destination. Det hjälper ju inte att hotellen heter nästan identiska namn som Palm Beach hit eller Caribbean Playa dit - förvirrat men kul!
Vi åker om allt går väl till Dominikanska redan i oktober...Jag har fått mitt drömjobb!
Sista dagen på semestern
Imorgon börjar jag jobba! Känner mig toknervös! Har provat massa olika outfits framför spegeln och är aldrig nöjd. Just nu lutar det åt ljusrosa skjorta, svart kjol och uppsatt hår. Har fått mail från min manager som tipsat om att dresscoden är smart/casual måndag-torsdag. Jaha, men då är det ju solklart eehh??
Jag ska jobba med Kuba och Dominikanska Republiken! Ganska passande att jag var på charter på Dominikanska förra året och dansade merengue och drack all inclusive rom på hotellet, i know the drill! Jag minns researrangörens "Hola - coca-cola!" i bussen, vita paradisöar, ett icke fungerande trafiksystem, cigarrfabriker, en stor pastellfärgad stad med gator utan namn, och mat som femton av mina vänner blev allvarligt magsjuka av.
Det blir nog jättebra, wish me good luck!
La québecoise
Har glömt att berätta att vi träffade fransmän på puben häromdagen som nästan är våra grannar. En av de har jag i princip övertalat att hjälpa oss att borra och fixa lamporna. Perfa!
Tydligen har min dialekt och mina uttryck blivit québecois igen! Fransmannen Jean-Philippe frågade redan efter femton minuter om jag bott i Québec, helt sjukt och inte så himlans kul eftersom det är absolutely no class på den dialekten :)
Lyssna själva! http://www.tetesaclaques.tv/index.php
Kaos
Vaknade klockan sju imorse av Ladi som ropade "Nej det är inte sant! Sofia! Jag har missat mitt flyg!"
Hon skulle på sin bästa väns bröllop...
Stackars Ladi, stackars bästa vän, stackars allihopa.
Eftersom vi inte har internet, inte batteri på mobiler, datorer, nada, fick vi springa ner till McDonalds (puben var såklart stängd) och sitta i telefonköer, leta biljetter och ha akut ångest.
Ladi sitter nu i taxin på väg ut till Heathrow och kommer fram till Göteborg minst tre timmar försent och ett antal tusen kronor fattigare. Om hon hinner till detta flyg...:(
Ulrika
I övrigt heter jag officiellt Ulrika här. Eller Miss USA Rehn! (på mitt kreditkort) Folk har ganska roligt åt det, tack så himlans mycket mamma och pappa som gett mig sånna underbara initialer!
Massa hälsningar från puben, där jag Ladi och Fred dricker öl.
xxxx
...
Plötsligt kommer en man in på cafét och stegar rakt fram till mig, berättar att han såg mig i fönstret och var tvungen att gå in och prata med mig eftersom han tyckte att jag var så söt.
Sjukt att man uppskattas som mest när man känner sig som mest sliten. Trodde inte männen i London var som de i Nice men uppenbarligen.
Ladi har fått ett till jobb!
Nu är bara frågan vilket hon ska välja???
The Landlady
Vi hade varit asnojjiga över att vi trashat lamporna och rensat ut halva köket, dessutom ville vi fråga om vi fick borra i väggen och taket.
Hon var jättegullig! Jag trodde att hon skulle vara en gammal tant som de brukar vara i Frankrike men hon var en flygvärdinna i trettioårsåldern!
Vi får ändra på typ allt i lägenheten om vi vill så nu ska vi upp med tavlor i våra rum, montera upp lamporna på rätt sätt och fixa GARDINSTÅNG till mitt rum!!!! Måste ta med mina favoritgardiner hemifrån, det kommer bli så himla finfint.
Impulsutgång!
Efter en lång dag igår fick vi plötsligt ett infall att gå ut.
På med högklackarna och läppglanset, med tuben ner till Baker Street - vi promenerade vilse ett tag innan vi hittade till Oxford Street och Picadilly.
Vi hamnade på en pub med varsitt vinglas i handen, tydligen i gaytown district, menmen, det var ändå rätt nice.
Det tog inte många minuter innan vi blev uppraggade av en helt galen australiensare som gjorde märkliga rump-moves på dansgolvet och hans engelske kollega från filmproductionbranschen.
Efter ett antal gratis Strawberry Daiquiris och shots lärde vi killarna sjunga helan går innan vi åkte hem i en taxi.
Idag - något tunga i huvudet av alkoholen men annars mår vi bra!
Ladi har fått jobb!!!
hon har fått erbjudande från TNS att jobba med consumer behavior! hon är så duktig! :)
Rekryteringstest på puben
Förhör
Hallå!
Ringde precis till ett jobcentre för att boka en intervju för att få ett national insurance number som man måste ha om man jobbar i England. Shit vilken utfrågning!
Sjukaste:
Have you ever visited the United Kingdom before? - Yes
Can you please state the exact dates of these visits? - Hmmm... No! It was many years ago...
Could you bring all the details of these previous visits to the interview please? -Ehh ok?
Ingen händig man i sikte!
Vi har klarat rubbet själva! Bära ikeakassar och montera, storhandla och bära bautatunga matkassar! Tjejer kan! Nästan!
När jag insåg att vi skulle behöva skruva isär lampor och leka med massa kablar i taket blev jag först ganska rädd, men jag bestämde mig för att tillfälligt lägga elchocksfobin åt sidan.
Sent igår kväll skruvade vi loss taklamporna med hjälp av diverse knivar och ficklampa (jag vet att vi kunde väntat till ljuset kom tillbaka men vi blev så ivriga).
Det enda tråkiga i historien är att något är fel, det går inte längre att släcka Ladis taklampa! Antingen måste hon sova med ljuset på hela natten, eller så måste vi varje kväll skruva av lamporna som är så varma att vi bränner oss - även med handdukar. Min egen taklampa är så stor att den hänger ner på sidan i brist på skruv. Vi borde alltså skruva fast den i taket men det är lite svårt när vi inte har någon borr.
Hmm... Vi söker alltså en elektriker febrilt, med ljus och lykta! Eller åtminstone en man med en borrmaskin som är någorlunda haj på el!
Adress och nummer
Sofia Rehn
3, Cavendish Close
Cavendish Road
NW6 7XU London
+447849042447
som ni förstår väntar jag på massor av brev och telefonsamtal hihihi!
Bilder
Lägenhetstrubbel
Agencyn förklarade att vi kunde få nyckeln bara vi betalade allting cash - deposit, agency fee och förskottshyra. Absolut tyckte vi! Men det visade sig vara lättare sagt än gjort och lördagen blev en kamp mot klockan för oss. Vi satt på olika dubbeldäckare och paniksprang i spöregn, tog ut maxbelopp i bankomater och skrek åt anställda på Barclays utan att få våra kontanter, vilket egentligen kändes ganska logiskt sen när vi hämtade andan och tänkte efter.
Väl tillbaka på agencyn en halvtimme efter stängning började övertalningen att vi skulle få lägenheten även om vi bara hade två tredjedelar av beloppet. Ladi satt i telefon med svenska vänner utan svenska bankomatkort och Sonia på agencyn ville gå hem. Jag la huvudet i händerna, suckade djupt och började gråta samtidigt som jag sa typ "but we have nowhere to stay tonight". DET HJÄLPTE!! Hela situationen vände, Sonia såg medlidande på mig och gav oss nycklarna! Wehooo! Ibland är det bra att ha nära till gråten!
Vi åt sista middagen hemma hos Freds familj i Southfields och när vi var på väg därifrån med min übertunga väska ville de inte låta mig åka med den på tuben så Fred KÖRDE mig från Southfields till Kilburn (ca 45 min). Dessutom fick jag knappt röra väskan, Fred och Andrew bar den ända in till mitt rum. Snälla snälla människor!
London by night
Var ute en sväng idag, käkade middag på gloucester road med fred, andrew, en investment banker från beijing och tre amerikaner som precis jobbat i Uganda. Efteråt tog vi en nice turistpromenad och såg picadilly circus, leicester square, trafalgar square, houses of parliament och london eye. Amerikanerna var apjobbiga och trodde de hittade överallt och självklart gick vi nästan vilse pga de. Blä!
Men det var så härligt att se ett sånt vimmel av människor överallt, riktigt coolt! Utsikten från bron vid Big Ben mot floden och london skyline var så vacker att jag blev tårögd.
Godnatt kära vänner!
Flytt till Southfields
Ganska intensiv dag igen. Efter att åkt runt i tunnelbanan med min trettiotvåkilosväska kände jag att jag ville lägga mig på marken på Victoria station och gråta. Allting ordnade dock upp sig när jag lämnade in väskan på stationen, åkte till Hammersmith där Ladi, Fred (uk) och Andrew (nz) mötte upp för en lång promenad längs floden, tänk vad vatten får en att må bättre. Jag bor nu hemma hos Freds familj tills vi har fått vår lägenhet (imorgon får vi reda på om landlorden godkänt oss, vi måste dessutom eventuellt åka till Heathrow för att träffa landlorden personligen ohmygod). Freds föräldrar är helt underbara, vi fick jättegod middag med jordgubbar till efterrätt och sen körde Fred oss till Victoria station för att hämta min väska. Så nu har jag varit på sightseeing i London by night! godnattkramar från Sofia
Tube map (with a circle where I am going to live :)
Oh Dear! (with a very british accent)
Allt har gått i ett sedan måndag morgon. Här fungerar det så att man kontaktar några agencys, som sedan kör runt en och visar lägenheter som de vill hyra ut. Eftersom vi ville ha koll på hela marknaden har vi kontaktat säkert över tio agencys, pratat med flera olika mäklare på varje, och sett en mängd lägenheter. Ladi kom ju hit redan i onsdags och jag vill inte tänka på hur mycket hon behövde åka runt och kolla på innan jag kom hit!
Mäklarna ringer oss hela tiden, det går inte att hålla isär vem som heter vad eller vilken agency de jobbar för. Ladi råkade igår åka och titta på en lägenhet hon redan sett för att allting blev för förvirrat. (sjukt tur var att hyresvärden inte kände igen henne när han öppnade dörren :) Man får också en känsla av att mäklarna försöker sälja in sina lägenheter och inte är helt ärliga med vilka områden som är farliga, var det är bäst att bo och när bussarna går hem på natten.
Igår körde jag runt med en sydafrikan som nästan blev arg när vi tyckte att en lägenhet var för dyr, dessutom hittade han ingenstans så jag fick sitta och läsa kartan och ville spy i varje kurva för han körde så ryckigt! Angående området där vår favoritlägenhet ligger sa han: "to be honest, i wouldn't like my girlfriend walking around in Kilburn all alone at night". Tror (hoppas) att han ljög mig upp i ansiktet för att han ville att vi skulle ta hans lägenhet!
Mitt i all stress igår tog bådas mobilbatterier slut när Ladi var långt borta på intervju utanför London. Vi kunde inte kontakta varandra utom om vi satt på internet och msn, sjukt! Sen började även datorernas batterier ta slut och ingenstans får man ladda för de tycker att det är dyrt. Tur att vi sen kunde återförenas på mcdonalds några timmar senare!
Milton Keynes där jag bor ligger nästan en timme från london och resan är dyr big time. Katie bor dessutom mer än 15 minuter i bil från central station och det går nästan ingen buss dit. Sofia är ute i bushen hahaha. Shoppingcentret är dock enormt så här borde jag kunna spendera några timmar idag! Bodde hos Ladis vänner i måndags i Maida Vale för att jag inte vågade åka ut hit när inte ens Katie var här för att hämta mig på stationen.
Vi har hittat en lägenhet nu och hoppas att vi går igenom credit check. Den ligger precis vid Kilburn station (jubilee line)och Brondesbury (overground). Skriver mer om den om vi får den, hoppas hoppas!
Pussåkram
Sofia
Update
Jag mår bra, ville bara säga att jag kommit fram!
Katie bor jättefint men väldigt långt från London (nästan en timme). Vi kollade på mamma mia igår och blev alldeles fast i musiken så det slutade med att vi sjöng abba hela kvällen och pratade gamla minnen!
Imorse tog jag tåget in till London och det första som händer är att jag spiller kaffe på min ljusblåa tröja, typiskt mig. Jag som hade tänkt se proper ut!
Vi har härjat runt lite här och spanat på lägenheter, Ladi kan och vet allt redan. Området är helt okej och det går bussar ner till centrala london plus upp till tågstationen där mitt tåg går till jobbet, perfa.
Nu väntar lunch och ytterligare visningar i eftermiddag.
pussåkram från Sofia, på en pub på Kilburn High Road
Rain in Stockholm
But after rain there is always sunlight and I am looking forward to see a clear sky again. New adventures are coming up!
Katie will come and pick me up at Heathrow, what a luxury! Apparently Ladi arranged TEN viewings for monday, there must be one apartment for us, there must be..
I'll update you about the housing situation as soon as I have internet again :)
Sofia
- soon becoming British
