The Notting Hill Carnival
Igår på självaste bank holiday monday var det dags att fira stort, karneval i Notting Hill! Jag kände mig på ganska glatt och flummigt humör och bara några meter utanför dörren sprang jag på Mary som jobbar på pubben och hennes aussie roomie. Enligt de så kunde man inte åka till karnevalen utan minst en öl i magen så jag fick snällt vända och gå tillbaka till pubben igen.
Några öl och en massa nya människor senare bestämdes det sen att vi skulle GÅ til karnevalen. Vi var ett gäng på tjugo ganska galna människor som barhoppade och sjöng oss fram genom Londons gator. Ibland stannade vi och köpte godis, ibland stannade vi och köpte öl.
När vi kom fram till Kensal Green kom vi in på festivalområdet. Helt sinnessjukt galet! Människor precis överallt, det spelades reggae och soca music överallt, kvinnor i karibiska karnevalkläder och hattar. Det dansades på gatan, det åkte förbi flak med reggaes som ropade ya man. Hysteriskt!
Mindre än trettio roliga minuter senare var lilla jag borttappad i folkmassorna. Jag ringde Ladi och Ali, förstod att jag behövde hitta till Portobello Road. Jag frågade poliser i varje korsning och började få panik. Allting var labyrintiskt, det var kö för att komma fram, det gick nästan inte att ringa och jag var den enda blonda ensamma. Varenda tunnelbanestation jag hittade till var stängd, det fanns inga bussar och det skrek om musiken. Området var enormt. Efter mer än en timmes febrilt letande hittade jag tillslut en alternativ hemväg och åkte till Kilburn och åt middag på Nandos med vänner.
What a day!
Några öl och en massa nya människor senare bestämdes det sen att vi skulle GÅ til karnevalen. Vi var ett gäng på tjugo ganska galna människor som barhoppade och sjöng oss fram genom Londons gator. Ibland stannade vi och köpte godis, ibland stannade vi och köpte öl.
När vi kom fram till Kensal Green kom vi in på festivalområdet. Helt sinnessjukt galet! Människor precis överallt, det spelades reggae och soca music överallt, kvinnor i karibiska karnevalkläder och hattar. Det dansades på gatan, det åkte förbi flak med reggaes som ropade ya man. Hysteriskt!
Mindre än trettio roliga minuter senare var lilla jag borttappad i folkmassorna. Jag ringde Ladi och Ali, förstod att jag behövde hitta till Portobello Road. Jag frågade poliser i varje korsning och började få panik. Allting var labyrintiskt, det var kö för att komma fram, det gick nästan inte att ringa och jag var den enda blonda ensamma. Varenda tunnelbanestation jag hittade till var stängd, det fanns inga bussar och det skrek om musiken. Området var enormt. Efter mer än en timmes febrilt letande hittade jag tillslut en alternativ hemväg och åkte till Kilburn och åt middag på Nandos med vänner.
What a day!
Kommentarer
Trackback
