Flat hunting in West Hampstead
Varför ska jag alltid maxa allt när det väl gäller?
I förrgår såg jag en lägenhet.
Igår såg jag en lägenhet.
Idag såg jag TOLV lägenheter!
Med feber, hosta och en förskräklig förkylning har jag härjat runt i området med mobil och anteckningsblock i högsta hugg, charmen på topp.
Jag har sett studios som varit så små att jag fått cellskräck efter bara sekunder, jag har besökt kollektiv med diskberg som jag velat kräkas av.
Jag har kört vilse med en mäklarprao från Birmingham, jag har blivit utbjuden på dejt av en riktigt söt aussie. Jag berättade halva mitt liv för två trevliga killar i ett mansion och i en annan jättelägenhet gick jag runt i chock över hur illa det kan se ut i en riktig ungkarlslya, även om det fanns en helt lovely trädgård, balkong och vardagsrum.
Jag har sett ett sovrum precis ovanför tuben och jag har helt ärligt erbjudits att dela lägenhet med ett nygift par!
Och jag har bestämt mig.
Hoppas hoppas hoppas!
