Väskpanik på Baker Street
Igår förlorade jag nog nästan alla mina belongings igen.
Efter att ha vinkat adjö till min kära vän Mary följde jag tunneln ner mot Jubilee line northbound, hörde ljudet av en tub och började småspringa.
Precis när jag kommit ut på perrongen hör jag det stressande dörrarna-stängs-pipet och får panik - jag ville verkligen med tåget! Istället för att som en normal person kasta mig in i vagnen eller snällt stanna kvar trycker jag in min fina Guccihandväska och en shoppingkasse halvvägs genom dörrarna precis när de ska stängas, lagom smart och uttänkt.
Samtidigt inne i vagnen står det thank-god två snälla engelska gentlemän som ser väska och påse nästan klämmas i dörren och en stressad Sofia utanför, de bänder halvt upp dörrarna så att de öppnas igen och så att jag kan kliva in i tuben med allt i behåll.
Jag fick stå ut med en del sura blickar men jag bara skrattade. Tur att jag inte bestämde mig för att trycka in en hand liksom, eller tur att jag inte fick stå kvar på perrongen utan min väska!
Efter att ha vinkat adjö till min kära vän Mary följde jag tunneln ner mot Jubilee line northbound, hörde ljudet av en tub och började småspringa.
Precis när jag kommit ut på perrongen hör jag det stressande dörrarna-stängs-pipet och får panik - jag ville verkligen med tåget! Istället för att som en normal person kasta mig in i vagnen eller snällt stanna kvar trycker jag in min fina Guccihandväska och en shoppingkasse halvvägs genom dörrarna precis när de ska stängas, lagom smart och uttänkt.
Samtidigt inne i vagnen står det thank-god två snälla engelska gentlemän som ser väska och påse nästan klämmas i dörren och en stressad Sofia utanför, de bänder halvt upp dörrarna så att de öppnas igen och så att jag kan kliva in i tuben med allt i behåll.
Jag fick stå ut med en del sura blickar men jag bara skrattade. Tur att jag inte bestämde mig för att trycka in en hand liksom, eller tur att jag inte fick stå kvar på perrongen utan min väska!
Kommentarer
Trackback
