London seen through Swedish eyes

När man flyttar till ett nytt land har man alltid ett val.
Antingen kan man välja den enkla vägen, att skapa sig en umgängeskrets av enbart svenskar, att leva i ett mini-Sverige och med avsikt undvika sin nya kultur. Man kan också försöka lära sig något nytt, våga uppleva något annorlunda och möta kulturkrockar på löpande band utan att rynka på näsan.

Min biljett till London var till skillnad från många andra inte lika efterlängtad, jag hade ingen direkt tanke på att flytta hit och tvekade in i det sista om det var rätt. Kanske var det för att jag inte orkade lämna allt och alla igen som så många gånger förut, att flytta vidare och byta land.

Plötsligt har min tid här i England blivit till ett halvår, jag har mitt jobb, min lägenhet, mina vänner och trivs ganska bra med det mesta. Jag frågar mig själv - hur länge stannar jag kvar? Ett halvår till? En evighet, ett liv, kanske kommer jag aldrig mera tillbaka?

Svaret är att jag inte har någon aning, därför tänker jag ta vara på varje sekund eftersom allting kan förändras redan imorgon. Den engelska kulturen växer i mina ögon, jag har börjat njuta av tedrickande, dialekten, pubblivet och fish & chips. Okej, jag diggar väl fortfarande inte shephard's pie och jag följer inte cricketmatcherna på tv, men kanske blir det en brittiska av mig tillslut!