Gråt inte över spilld mjölk my dear
Det händer alltid mig.
Antingen ser jag lättlurad och blond ut, eller så tror de att jag är ett rikt troll.
Happy happy stegade jag med bestämda kliv in på Primark i lördags. Stället är som sagt helgalet, man måste boxa sig fram för att hitta något, men jag älskar att fynda så det är helt min kopp of tea.
Helt plötsligt kände jag att något var fel och att det blivit för trångt - jag kastade mig ut ur folksamlingen, öppnade min väska som redan var öppen, och jepp, plånboken var försvunnen.
Panik panik panik. Jag ryckte tag i en man med svart kostym, ropade högt "my wallet is gone!" och började gråta och kände mig lurad och som om jag bara ville hem. Till Sverige.
En kvinna hjälpte mig upp till customer service där jag fick ur mig förvirrade meningar mellan gråtattackerna, "the wallet was a gift from my mother", rapporterade brottet och ringde och fick tröst från olika håll.
Även om allting är materiellt och går att få tillbaka mår jag inte bra. Jag vet att mamma kommer anklaga mig för att vara oansvarig som vanligt, att jag måste gå till ambassaden och fixa nytt körkort och att plånboken i sig är oersättlig. Ändå kunde det varit så mycket värre. I paniken träffade jag en familj från Saudi som förlorat allt; 500 pund i cash, filmkamera, mobiler, även sina tre pass. Flyget hem skulle gå samma kväll och de visste inte hur de skulle kunna lämna landet, mamman grät lika mycket som jag.
Mår bättre idag men är fortfarande ledsen. Väldigt ledsen.
Antingen ser jag lättlurad och blond ut, eller så tror de att jag är ett rikt troll.
Happy happy stegade jag med bestämda kliv in på Primark i lördags. Stället är som sagt helgalet, man måste boxa sig fram för att hitta något, men jag älskar att fynda så det är helt min kopp of tea.
Helt plötsligt kände jag att något var fel och att det blivit för trångt - jag kastade mig ut ur folksamlingen, öppnade min väska som redan var öppen, och jepp, plånboken var försvunnen.
Panik panik panik. Jag ryckte tag i en man med svart kostym, ropade högt "my wallet is gone!" och började gråta och kände mig lurad och som om jag bara ville hem. Till Sverige.
En kvinna hjälpte mig upp till customer service där jag fick ur mig förvirrade meningar mellan gråtattackerna, "the wallet was a gift from my mother", rapporterade brottet och ringde och fick tröst från olika håll.
Även om allting är materiellt och går att få tillbaka mår jag inte bra. Jag vet att mamma kommer anklaga mig för att vara oansvarig som vanligt, att jag måste gå till ambassaden och fixa nytt körkort och att plånboken i sig är oersättlig. Ändå kunde det varit så mycket värre. I paniken träffade jag en familj från Saudi som förlorat allt; 500 pund i cash, filmkamera, mobiler, även sina tre pass. Flyget hem skulle gå samma kväll och de visste inte hur de skulle kunna lämna landet, mamman grät lika mycket som jag.
Mår bättre idag men är fortfarande ledsen. Väldigt ledsen.
Kommentarer
Postat av: lillasyster
stackars gossyster!
Trackback
