Åldersnojjja
Har inte känt mig såhär gammal nånsin... Och imorgon är jag ännu äldre!
Kan jag inte snälla få vara en tjugofemåring lite till, och leva ett liv utan måsten, krav och vuxenpoäng.
Jag har inte riktigt hängt med i svängarna själv, men för bara ett år sen var jag fortfarande en vilsen lundastudent som festade på nation, levde i en bubbla och grubblade över om allting skulle ordna sig.
Plötsligt har lilla jag blivit en karriärskvinna i London som klär sig i kostym, stressar och åker tåg, och har en outlook fylld av möten. Det trodde jag inte riktigt skulle hända så fort men oups så hände det. Livet kan vara suprisingly märkligt ibland.
Skål för livet och skål för kära mig själv!
Kan jag inte snälla få vara en tjugofemåring lite till, och leva ett liv utan måsten, krav och vuxenpoäng.
Jag har inte riktigt hängt med i svängarna själv, men för bara ett år sen var jag fortfarande en vilsen lundastudent som festade på nation, levde i en bubbla och grubblade över om allting skulle ordna sig.
Plötsligt har lilla jag blivit en karriärskvinna i London som klär sig i kostym, stressar och åker tåg, och har en outlook fylld av möten. Det trodde jag inte riktigt skulle hända så fort men oups så hände det. Livet kan vara suprisingly märkligt ibland.
Skål för livet och skål för kära mig själv!
Luton Airport this week
Britain couldn't really cope with the severe weather conditions last week - see the link.
Londons religiösa bussannonseringskrig
I höstas hade ateisterna i London en stor kampanj och annonserade sitt kontroversiella budskap på stans alla bussar. De flesta skrattade åt det, andra blev sårade och upprörda. Nu ger the christian party igen...
Assimilation
När man flyttar till ett nytt land har man alltid ett val.
Antingen kan man välja den enkla vägen, att skapa sig en umgängeskrets av enbart svenskar, att leva i ett mini-Sverige och med avsikt undvika sin nya kultur. Man kan också försöka lära sig något nytt, våga uppleva något annorlunda och möta kulturkrockar på löpande band utan att rynka på näsan.
Min biljett till London var till skillnad från många andra inte lika efterlängtad, jag hade ingen direkt tanke på att flytta hit och tvekade in i det sista om det var rätt. Kanske var det för att jag inte orkade lämna allt och alla igen som så många gånger förut, att flytta vidare och byta land.
Plötsligt har min tid här i England blivit till ett halvår, jag har mitt jobb, min lägenhet, mina vänner och trivs ganska bra med det mesta. Jag frågar mig själv - hur länge stannar jag kvar? Ett halvår till? En evighet, ett liv, kanske kommer jag aldrig mera tillbaka?
Svaret är att jag inte har någon aning, därför tänker jag ta vara på varje sekund eftersom allting kan förändras redan imorgon. Den engelska kulturen växer i mina ögon, jag har börjat njuta av tedrickande, dialekten, pubblivet och fish & chips. Okej, jag diggar väl fortfarande inte shephard's pie och jag följer inte cricketmatcherna på tv, men kanske blir det en brittiska av mig tillslut!
Antingen kan man välja den enkla vägen, att skapa sig en umgängeskrets av enbart svenskar, att leva i ett mini-Sverige och med avsikt undvika sin nya kultur. Man kan också försöka lära sig något nytt, våga uppleva något annorlunda och möta kulturkrockar på löpande band utan att rynka på näsan.
Min biljett till London var till skillnad från många andra inte lika efterlängtad, jag hade ingen direkt tanke på att flytta hit och tvekade in i det sista om det var rätt. Kanske var det för att jag inte orkade lämna allt och alla igen som så många gånger förut, att flytta vidare och byta land.
Plötsligt har min tid här i England blivit till ett halvår, jag har mitt jobb, min lägenhet, mina vänner och trivs ganska bra med det mesta. Jag frågar mig själv - hur länge stannar jag kvar? Ett halvår till? En evighet, ett liv, kanske kommer jag aldrig mera tillbaka?
Svaret är att jag inte har någon aning, därför tänker jag ta vara på varje sekund eftersom allting kan förändras redan imorgon. Den engelska kulturen växer i mina ögon, jag har börjat njuta av tedrickande, dialekten, pubblivet och fish & chips. Okej, jag diggar väl fortfarande inte shephard's pie och jag följer inte cricketmatcherna på tv, men kanske blir det en brittiska av mig tillslut!
Lite bilder...
Här kommer lite blandade bilder!
1. den dekorerade företagsbussen under jul, observera de hängande tomtarna i taket!
2. Ladi på Hampstead Heath
3. Jag på Hampstead Heath (det blåste!)
4. Fin liten damm uppe på the heath
5. London's Little Venice, ett jättemysigt område med kanalbåtar och kaféer och en lång kanal
6. Jag och Mary, min australiensiska vän
7. Alexandra och jag (ser ni att jag klippt av allt mitt hår?!)
8. Jag och Rebecca när hon hälsade på (saknar!)
1. den dekorerade företagsbussen under jul, observera de hängande tomtarna i taket!
2. Ladi på Hampstead Heath
3. Jag på Hampstead Heath (det blåste!)
4. Fin liten damm uppe på the heath
5. London's Little Venice, ett jättemysigt område med kanalbåtar och kaféer och en lång kanal
6. Jag och Mary, min australiensiska vän
7. Alexandra och jag (ser ni att jag klippt av allt mitt hår?!)
8. Jag och Rebecca när hon hälsade på (saknar!)
UK Snow Disruption - Day 5
Efter att ha vaknat upp i en snöstorm idag igen så kändes det meningslöst att försöka ta sig till jobbet, ingenting i detta u-land är rustat för snö!
Severe snowstorm eller lite snöblandat regn - ja vi kallar ju fenomenet utanför mitt fönster olika saker i olika länder...
Engelsmännen är däremot överlyckliga, det pratas om pulkaåkning och om vad för slags snögubbe de byggde i måndags (precis ALLA byggde en snögubbe och kan inte förstå varför jag inte gjorde det). I måndags hade vi kanske 15cm snö vilket lamslog allt.
Nu börjar vi se följdeffekterna-
folk har inte gått till jobbet på nästan hela veckan.
- Ingen har hämtat några sopor, så utanför londons dörrar står sopor och ruttnar, det börjar även bli problem med råttor
- Saltet börjar ta slut! Vägarna har blivit till en dödsfälla eftersom de inte är saltade och ingen äger några vinterdäck
- Barnen får inte gå till skolan för skolorna är rädda att barnen ska skada sig på snön och att deras föräldrar sedan stämmer skolorna
- 15 000 personer har tydligen ringt in till polisen för att rapportera att folk kastar snöbollar
- Debatten går varm om hur farligt snö är; media förfasas och varnar allmänheten för att gå ut utan en spade, en ficklampa och någonting varmt att dricka...Det är -1 grad ute...
Nä hörrni.... Tacka vet jag landet uppe i norr där det inte finns något dåligt väder, bara dåliga kläder, där vi tvingas använda vinterdäck och köra runt på en gillingebana och där saltet räcker gott och väl.
Snowday
Precis innan jag skulle gå till tåget imorse fick jag ett sms från tågföretaget:
"Pls do not travel unless absol necessary."
Visst hade jag sett snöstormen utanför fönstret men tyckte inte att det var så farligt, svensk som jag är. På tågstationen var mina kollegor helt uppe i varv av snön, vi fick vänta 30 minuter innan det kom något tåg och min chef skrev "R u planning 2 go in this morning?" Why not tänkte jag, lite snö har väl aldrig skadat?
Det visade sig dock vara nästintill omöjligt att ta sig till jobbet.
Eftersom de stängt Luton airport så bestämde de sig även att stänga Luton airport train station så jag blev tvungen att vända tillbaka hem igen, annars hade jag behövt tillbringa natten på kontoret!
Situationen just nu är att alla flygplatser i England är stängda utom Gatwick, det finns ingen buss som går i London, alla linjer utom Victoria är partially suspended eller delayed. Nästan alla skolor har stängt och jättemånga företag. Detta efter ungefär 10cm snö? Tydligen den värsta snöstormen här på 18 år..
En dag längre helg säger jag! Funderar på att joina min kollega och åka pulka uppe på Hampstead Heath! :)
Paus
Jag hade kunnat lägga upp en galen film från en efterfest i Notting Hill, berättat om en stenhård jobbvecka eller om att det snöat jättemycket härutanför fönstret.
Jag hade också kunnat få er att skratta åt min tokiga internationella fredagskväll när jag festade med en dansk, en islänning, en svensk, tre britter, en australiensiska, två fransmän, en italienare och en jamaica-man.
Jag skulle gärna berätta om en så himla mysig pub jag hittat på Portobello Road där det känns som om man kommit in till någons vardagsrum och man kan beställa riktigt traditionella engelska rätter, eller om att man kan klippa sig och bli finfin för £15 i en arabisk hårsalong på min gata.
Men nu måste jag nog tyvärr pausa en liten stund. Som ni kanske märkt så jobbar jag så mycket att jag tappar skrivlusten och inspirationen, tiden har blivit så knapp mellan middag och sovdags att jag inte riktigt klarar av att hålla uppe något av kvalitet. Eftersom vi precis går in i production så innebär det ännu mer jobb så nepp, det blir nog bäst att pausa.
Jag återkommer så fort jag känner att jag hinner med det.
See you later...
xxx
Jag hade också kunnat få er att skratta åt min tokiga internationella fredagskväll när jag festade med en dansk, en islänning, en svensk, tre britter, en australiensiska, två fransmän, en italienare och en jamaica-man.
Jag skulle gärna berätta om en så himla mysig pub jag hittat på Portobello Road där det känns som om man kommit in till någons vardagsrum och man kan beställa riktigt traditionella engelska rätter, eller om att man kan klippa sig och bli finfin för £15 i en arabisk hårsalong på min gata.
Men nu måste jag nog tyvärr pausa en liten stund. Som ni kanske märkt så jobbar jag så mycket att jag tappar skrivlusten och inspirationen, tiden har blivit så knapp mellan middag och sovdags att jag inte riktigt klarar av att hålla uppe något av kvalitet. Eftersom vi precis går in i production så innebär det ännu mer jobb så nepp, det blir nog bäst att pausa.
Jag återkommer så fort jag känner att jag hinner med det.
See you later...
xxx
Väskpanik på Baker Street
Igår förlorade jag nog nästan alla mina belongings igen.
Efter att ha vinkat adjö till min kära vän Mary följde jag tunneln ner mot Jubilee line northbound, hörde ljudet av en tub och började småspringa.
Precis när jag kommit ut på perrongen hör jag det stressande dörrarna-stängs-pipet och får panik - jag ville verkligen med tåget! Istället för att som en normal person kasta mig in i vagnen eller snällt stanna kvar trycker jag in min fina Guccihandväska och en shoppingkasse halvvägs genom dörrarna precis när de ska stängas, lagom smart och uttänkt.
Samtidigt inne i vagnen står det thank-god två snälla engelska gentlemän som ser väska och påse nästan klämmas i dörren och en stressad Sofia utanför, de bänder halvt upp dörrarna så att de öppnas igen och så att jag kan kliva in i tuben med allt i behåll.
Jag fick stå ut med en del sura blickar men jag bara skrattade. Tur att jag inte bestämde mig för att trycka in en hand liksom, eller tur att jag inte fick stå kvar på perrongen utan min väska!
Efter att ha vinkat adjö till min kära vän Mary följde jag tunneln ner mot Jubilee line northbound, hörde ljudet av en tub och började småspringa.
Precis när jag kommit ut på perrongen hör jag det stressande dörrarna-stängs-pipet och får panik - jag ville verkligen med tåget! Istället för att som en normal person kasta mig in i vagnen eller snällt stanna kvar trycker jag in min fina Guccihandväska och en shoppingkasse halvvägs genom dörrarna precis när de ska stängas, lagom smart och uttänkt.
Samtidigt inne i vagnen står det thank-god två snälla engelska gentlemän som ser väska och påse nästan klämmas i dörren och en stressad Sofia utanför, de bänder halvt upp dörrarna så att de öppnas igen och så att jag kan kliva in i tuben med allt i behåll.
Jag fick stå ut med en del sura blickar men jag bara skrattade. Tur att jag inte bestämde mig för att trycka in en hand liksom, eller tur att jag inte fick stå kvar på perrongen utan min väska!
Oväntat besök
I lördags morse klockan kvart i åtta ringde telefonen. Ouch!
Jag som varit ute och festat halva natten var inte riktigt i form men svarade ändå.
Det var min farbror Henrik som plötsligt befann sig i London och var på väg någonstans för att träffa mig! En så himla härlig överraskning!
Vi åt en mycket trevlig fransk brunch på ett litet café nära Marble Arch, promenerade runt lite randomly i Mayfair för att leta efter farbrorhenriks favoritpub (som vi inte hittade) och sen var det dags för honom att resa vidare mot Oxford.
Tack för besöket och brunchen kära farbror!
Jag som varit ute och festat halva natten var inte riktigt i form men svarade ändå.
Det var min farbror Henrik som plötsligt befann sig i London och var på väg någonstans för att träffa mig! En så himla härlig överraskning!
Vi åt en mycket trevlig fransk brunch på ett litet café nära Marble Arch, promenerade runt lite randomly i Mayfair för att leta efter farbrorhenriks favoritpub (som vi inte hittade) och sen var det dags för honom att resa vidare mot Oxford.
Tack för besöket och brunchen kära farbror!
